TEAM SVEA ROR MOT OS 2012

Damer lättvikt, 2000m

1. Kristina Knejp Christensson 7:11.8

2. Liv Kalström 7:21.0

3. Cecilia Lilja 7.31.0

Som tiderna berättar var Kicki väldigt stark när hon slog personbästa på dagens tävling. Imponerande tid med tanke all träning vi gjort under de senaste 2 veckorna! Både jag och Liv var överens om att vi inte hittar rätt i känsla, teknik och fighting när mjölksyran verkligen börjar komma. Mer ingående rapport kommer möjligtvis framöver. Mitt tunga huvud behöver vila, och nej, det blir inte melodifestivalen. Över min (redan) döda kropp!

God morgon.

Idag är det race day för första gången sedan september. I vart fall i rodd och i vart fall för mig. Någon löptävling, lite tester samt en och annan träning med tävlingsladdning har vi visserligen sysslat med sedan dess… Men tävling är tävling.

Starttiden är kl 15.10 i Vänersborgs idrottshus. Alla som är i trakten – kom och titta, ni där ute som är med oss via syber spejs – håll tummar och tår och stay tuned för tävlingsrapporten som kommer senare idag!

Förra helgen bravader satte sig i kroppen. Eftersom jag varit i Trollhättan sedan i söndags har jag bara haft korta ordväxlingar med de andra tjejerna, men det genomgående trenden är klar – vi hade alla träningsvärk och har haft några återhämtande dagar denna veckan.

Nej, vi hörs sen hörrni! Glad lördag!

Sons of Anarchy. Typ som Sopranos fast det är fräsiga killar på motorcyklar istället för halvfeta italienare. Jag tittar och tittar. Behöver ni mer ingående recensioner?

Jag kostar på mig ett “ha ha” som inledning till detta inlägget. Min vardag just nu känns overklig på ett sätt. Nämnde ju i förbifarten att jag lyckats styra min vardag tlll att bli ytterst ostressande och rymlig vad gäller tid. Hur? Jag jobbar som timvikarie. Jag jobbar någon dag då och då, men jobbar oftast inte då och inte nu. Det har hittills blivit några dagar/månad som jag sliter i och tjatar på patienter.

Utöver jobb har jag typ inget som tvingat inkräktar på min tid. Jag väljer ogenerat och enhälligt hur jag ska fördela min tid mellan diverse rekreerande aktiviteter.

En favoritvardag? Vaknar kl 8. Åker till Bosön och avverkar dagens kvalitetspass vid kl 10-tiden. Helst i sällskap av de andra brudarna. Kvalitetspass tänker jag som pass som kräver lite mer; intervaller, viss form av styrka, långt distanspass på roddmaskin (á 120min och uppåt), tex. Motsatsen är tex vanlig distans när man kan prata om smink och nagellack samtidigt som man trippar runt en löptur eller sitter på motionscykel.

Efter kvalitetspasset med de fantastiskt inspirerande snubbarna som jobbar på Bosön (så så, inte spricka av beröm) äter jag lunch följt av några timmars chill-tid. Innefattar helst bildande aktiviteter så som tupplur eller Vinterstudion på TV. Det andra passet på dagen är ofta ett mindre prestationskrävande/icke-ångest/icke-kvalitetspass. Favoritvardag innebär att detta genomförs på roddklubben SPIF. Där snackar vi igenom dagen, Liv, Kicki och jag. Utövar vår humor och får några skön skratt. Har vi tur är också “småtjejerna” att snicksnacka med. “Småtjejer” i bemärkelsen att Filippa och Josefin är 19år gamla. Annars vet ni karaktären. Långa och starka tjejer som förhoppningsvis kommer axla manteln från Frida och vara två av Sveriges mest framstående damer inför kommande OS-cykler. (Pepp tjejer! Träning och träning så är vi snart där!)

Så, tillbaka till den tyngande verkligheten. Nu cyklar jag till klubben på Spikön! Ha ha.

Tjena.

Åkte med far och C ner till Trollhättan igår eftermiddag. De två nämnda åldringarna hade varit på show och rekreation i hufvudstaden medan vi hade martyrweekend på Bosön. Hade problem med att sitta bekvämt i baksätet pga ömmande armar och krampande sätesmuskler, men tyckte att jag höll igen gnällflödet någorlunda. Oklart vad de andra tyckte.

Denna veckan blir något lugnare än förra, men inte mindre smärtsam mot slutet, nej nej. Är ju tävling i Vänersborg på lördag, 2000m mot maskinen. Hell vad jag ser fram emot skidåkarlungorna och halsbrännan. Jag, Liv och Kicki är hittills de enda anmälda i lättviktsklassen men det är en match som heter duga det med!!!

Imorse fick jag beröm för den träning jag presterade förra veckan. Jag kunde inte annat än att instämma eftersom jag överraskade mig själv stort på två av intervallpassen. Trodde tex att jag brukade ta i allt jag hade på det dära 15sek/15sek vila i 8min x3-passet, men hade visst 3sek snabbare fart lagrat i benen. Eureka! Vi fick också kollektivt beröm igår av Jan The Man (läs det som rim, obs) eftersom siffror och nuffror såg bra ut efter helgens blodtörstiga mätningar och prövelser. Man blir nästan rörd när sådan beröm kommer från Jan The Man. Janne är mannen som lägger kommentarer likt “-Då är det bara hem och träna”, sekunder efter att jag och Kicki missat A-finalen i VC 2 med en halv meter. Sparsmakad men finsmakad, Jan i ett skal.

Well, som min snällare hälft sa: “Det är OS-säsong, klart du är i den bästa formen någonsin”. Inget mer med det.

Vad håller jag på med? Veckan har gått skitfort I tell you. I måndags började vi måla om rummet jag bor i. Det var vilodag och vad ska man annars göra. Jag målade och målade, tillslut hade jag inte ätit på närmare 5h. Målarflow! 5h utan mat är en grov överträdelse, det kan alla som känner mig skriva under på. Efter 2h börjar normalt känningar. Efter 2.5h bör jag ha något att äta inom sikte. När jag överstiger 3h är jag inte talbar, i vart fall inte fina ord. 5h småpratandes med min målarkompanjon var en utomkroppslig upplevelse.

Igår startade det som kommer bli en tuffare träningsvecka. Sprang en sväng på morgonen i snömodd. Slirade som en annan känd rådjurskid, tappade sansen två gånger och var nära på att bryta ut i den kända cry of frustration. Jag kom run milen, på en anständig tid och rätt träningsbelastning. Allt gott tillslut.

På eftermiddagen var det uthållighetsstyrka. Då grät jag igen, cry of destruction. Jag hade grymma muskler (“Fräscha ben????? Det har jag inte haft på flera månader!!!”, hävdade Kicki i chock). Kändes som en gärning värre än rånmord att förstöra så pigga ben i 40rep x3set knäböj. “Neeeeeej, snälla roddmaskiiiiiin”, skrek huvudet och kroppen unisont. Det enda som höll mig kvar i gymmet var min goda uppfostran.

Armhävningarna? Framgång: 30+30+33st (förra veckan 30+30+12st). Smsade denna brutala ökning på 29 % till Thomas. Efter 20min fick jag svaret “L, 30+30+25. T, 30+30+35.” De är lika ofriska som jag. Nej, värre. De är värre