Den som väntar på något gott!
Team Svea landade trötta och försenade kl 23 igår kväll på Arlanda. När min skjuts parkerade utanför huset i Enebyberg stod termometern på 3grader. En skön (?) kontrast mot helgens +25grader och strålande sol. Så så, hur har det gått?!
Emma och Kicki kom till första VC med målet att få tävla. Se vart de står, träna på att tävla och finslipa sin race plan inför OS-kvalet som börjar om 13 dagar. I försöket slog de till direkt med en kanontid på 7.02min. Men, nu är det OS-säsong och det märks. Bara förra säsongen hade 7.02min i första världscupen räckt långt (!). Att ro första 500m på 1.41min var tidigare SNABBT. I år är man ca 3sek efter om man ror på de tiderna. Otroligt häftigt och fascinerande fenomen! Det är bara att dras med och inspireras av konkurrensen som är stenhård när roddsportens största event väntar runt hörnet (RESULTAT FÖRSÖKET).
Till uppsamlingen justerade tjejerna race-planen för att få med sig mer fart mellan 1000m-1500m rodda. Det visade sig ge gott resultat, men inte tillräckligt mycket för att rå på världsmästarna Grekland och VM-fyrorna USA som knep de två A-finalplatserna före Sverige på tredje plats. Igen – en snabb tid på 7.01min. (RESULTAT).
I B-finalen bestämde Kicki och Emma att gå för fullt första 1000m. Helgens sista lopp såg mycket bra ut vid varje passering. China2 var i ledning större delen av loppet med Sverige tätt bakom tillsammans med Storbritannien2. Vid 500m rodda var de 1.30sek bakom ledaren. Vid 1000m 0.89sek efter. Vid 1500m 1.12sek ifrån första platsen. ”Där hade jag riktigt mycket mjölksyra i mina ben….”, kommenterade Kicki efteråt. I mål var de ca 4sek efter China2 som vann B-finalen och 2sek efter Storbritannien. Tjejernas placering räknas till 9:a totalt. (RESULTAT).
Om man bortser från de lag som redan har kvalat till OS, blev Kicki/Emma slagna av endast ett lag – Holland. China2 samt Storbritannien2 utmanar endast sina egna nationsbåtar om en OS-plats.
Jag själv kom till VC I med mål som handlade om att få ut all prestation jag har i kroppen. Hålla lugnet, vara metodisk och jävligt elak (kort sammanfattning). Det första loppet var en bra start på tävlingen, om än fegt satsat när det började ta emot. Det var ett mycket bra träningslopp, men jag saknade lite dårskap. (RESULTAT).
Till uppsamlingen på lördag morgon hittade jag ett farligare go. Höll ledningen före Schweiz och Irland fram till 1000m. Där tittade jag åt sidan och tänkte ”de håller igen, då ska jag också göra det…”. Slog jag av på takten och bevakade mitt avancemang till A-finalen in mot mål. På land förklarade jag för Janne varpå han förklarade för mig att dom inte kunde hålla igen när de gick i takt 33… Poletten trillade ner. När jag leder är det för att jag är snabb och inte för att de andra är långsamma? Låter som en bättre sanning. (RESULTAT).
Dags så för min första A-final på världscupen. Österrikes Taupe-Traer visade upp mycket inspirerande rodd redan i försöket när hon rodde i mål på 7.39min. I finalen var hon snabbast ut. Jag 1.8sek efter Österrike och Stobritannien vid 500m. Avståndet höll i sig och vid 1000m var jag fortfarade 1.8sek efter Österrike och Storbritannien samt Schweiz som började få upp farten. Inför sista passeringen 1500m hade Taupe hållit farten uppe och jag var nu 3.8sek efter ledaren och ca 2sek upp till brons. Jag sprintade och drog bäst jag kunde, men de andra fick bättre utväxling och jag gick i mål 8.7sek bakom Taupe som vann och 3.5sek upp till bronsplatsen. På andra sidan mållinjen fick jag till ett skrik av smärta (det hjälper!!!) och var desorienterad tills det att jag fick tag på vattenflaskan som Lida kastade till mig från land. ”Det är inget att skämmas för!”, sa hon och jag kände att jag höll med. (RESULTAT).
Hade varit riktigt häftigt att få kliva upp på pallen och det är surt att bli fyra. Men med tanke på mina mål, så beställde jag pizza och fick pizza. Således ingen anledning att vara förbannad över att jag inte serverades hamburgare. (Är ni med på den?).
Liv var ute efter en bra upplevelse. Nyfiken på hur hon utvecklats i singel sedan förra året och spänd att se om den goa känslan i båten kunde hålla även under starkare press. Efter försöket kommenterade även Liv att hon saknade lite tävlingsfrenesi och bestämde sig för att satsa mycket hårdare i nästkommande lopp, dvs uppsamlingen. ”Jag fick till en jädra snabb start”, berättade hon efter loppet. ”Jag stirrade på den stackars båthållaren i hela 250m och bara matade”. Det blev en tät kamp med Kroatien om A-finalplatsen. Liv låg ca 1sek efter Kroatien fram till 1000m. Därifrån fick Kroatien en liten lucka och drygade ut till 3sek försprång. Sista 500m gick Liv för vad de höll, men det var Kroatiens dag. Liv kommenterade att hon fick med sig bra inspiration inför kommande träningsperiod och tar med sig de mål som återstår att uppfylla!
