Kategoriarkiv: Mentalt

OS kval regattan närmar sig….

OS kval regattan närmar sig, startlistan har, som ni vet, anslagits på FISAS hemsida.
Vid första anblick, var min tanke ”så många bra lag”, varför?
Jo för att jag fick lagen på pränt och för att det helt plötsligt blev ”på riktigt”.

Alla lag har sedan länge varit kända för mig. Jag har en lapp i min kalender (har legat där sedan årsskiftet), där jag har 16 länder, nu är vi 12. Några har bytt ut delar av eller hela besättningen sedan VM 2011.

Men det kvittar egentligen, för det är i Lucern den 20-22 maj som det avgörs och jag kan tillsammans med Emma bara påverka vår båt.
Vi, har sedan, Emma och Cecilia, missade kvalgränsen till OS på VM 2011, tränat för OS kvalregattan (OS har vi tränat för länge).

Nu ligger vi på läger i Racice, vårt andra roddhem, och finslipar teknik, taktik och fart.

 
Vi har en GRYMT SPÄNNANDE TID FRAMFÖR OSS.

Bilden är tagen av Leif Pettersson, vårlägret 2012.

Jag skall försöka göra tätare inlägg här på Team Svea så att ni kan följa oss.

/Kicki

Sista dagen (Liv)

Sista styrkepasset genomfördes igår. Sista intervallpasset idag. Sista lunchen alldeles precis och sista måltiden ikväll 18.30 lokal tid.

Race-day imorgon! Så här kommer det att går till, (lite beroende på väder och vind): vi alla ror 6 lopp var i dubblar per dag lördag och söndag. Två lopp/dag med varje person. Dubblarna kör samtidigt mot varandra. Vi har en fast takt och det är 30 takt och sträckan är 1000 meter.

Mellan loppen går vi in till bryggan, lägger upp båtarna på bockar på bryggan och ställer snabbt om höjderna på riggarna, platsen på fotsparken och slidebanan beroende på vem av oss som ska sitta på vilken plats. Vi har satt små lappar i båten som med enkla ord (två hål, 13 hack osv) för att göra processen snabb. Till hjälp har vi Janne och Lida såklart, förbundskapten Leif Petterson som head of the race och sedan ett nytt tillskott i form av vår kiropraktor Henrik Tunér (som i eftermiddag  går igenom var och en av oss inför morgondagen). Alla fyra ”coacher” kommer att köra följebåtar, supporta vid omriggning och bidra till att hela proceduren funkar enligt alla regler. Och framför allt kommer de att ta våra tider!

På söndag kväll eller på måndag kommer uträkningar och uttagningen vara klar…. På återseende kan vi väl säga!;)

 

1 % (Kicki)

På uthållighetsstyrketräningen, under min vila:
Hörru tjejer, jag har tänkt på en sak;
Vist måste vi ha blivit 1% bättre sedan förra året?!
Jag menar 1% är ju nästan ingenting, men om vi blivit 1% bättre måste vi ha blivit 1% snabbare osv…     Då är vi nere på 6.59 på 2000m.
Liv, Cecilia och Lida lyser upp, 1%, självklart har vi blivit minst 1% bättre. De ser glada och fundersamma ut, 4sek snabbare på 2000m…

Uthållighetspasset blev glatt och lätt, jag ryste till och med någon gång när jag tänkte på hur mycket skillnad 1% gör.

Det började egentligen som en skämtgrej mellan mig och Henrik (vår terapeut).
Mail mellan mig och Henrik:
Bla bla bla.
Henrik: Bla bla bla. Som sagt, jag ska vara den som ser till att ni inte är 99% utan 100% i era race…
Jag: bla bla men varje procent, bara om det är 1% skillnad (till det bättre), så kan det vara avgörande. Paus jag börjar fundera och räkna, tar fram räknaren till hjälp, (7×60+3)x0.01 osv, blir ju jätte mycket!
Jag fortsätter skriva; Om vi rodde på 7.03, 2011, och förbättrar oss 1%, så kan vi komma ner till 6.59, (4sek är ju asmycket, nu när jag läser igen, kan min matematik stämma & gör du oss 1% snabbare?!?!?).
Henrik: Tyckte jag tog i underkant när jag skrev 1% ;-) jäkla Ingenjörer att räkna…

En liten futtig procent…

Grönt snart vitt och senare blått (Liv)

Nu har nätverket äntligen hittat min dator på den gotländska landsbygden. Det är nog för att det har stormat så i natt. Julen har varit fridfull, förutom lite halsont så jag har varit tvungen att spara på några härliga intervaller på roddmaskinen här på vinden till senare tillfälle…typ till idag. I väntan på en frisk hals blev det knäck-bak, risgrötskok och allt annat som hör julen till.

Måste kommentera min vit/gröna tröja också (när allt idag går i färger). Errea www.errea.se har försett Team Svea med super-underställ som heter active tense. När de är på känns det som man tränar fast man är helt still. Kontraherande ”tejp-liknande” tygdetaljer aktiverar musklerna på något magiskt sätt. Riktigt sköna må jag säga.

Det har varit en grön jul. På juldagen var vi på långpromenad med mammas nya höft som klarade av 2,5 timmars skogsstig med kantarell!!!plockning som pricken över iet. Nyårsdagarna kommer bli vita. Då bär det upp mot de tipp-topp-preparerade spåren i Östersund. Hittar nog på en roddmaskin i något hörn där också.

Sedan är det ju faktiskt inte så många dagar kvar tills vi flyger till Portugal och träningsläger. Blått vatten, sol, vindstilla, 12-15 grader….

…Förväntansfull!

 

Quesada-föreläsning

Igårkväll hade vi en föreläsning om motivation. Föreläsningen var avslutet på detta årets samarbete med Quesada-kapitalförvaltning. Vi har under fyra hälsokvällar i år  haft fyra olika föreläsningsteman.

Dessa två bilder är ganska talande om motivation för oss. Kicki i början av säsongen som åker iväg till världscup med en handled som gör ont efter sin olycka, ror tävlingen ändå och kommer hem till röntgen och får reda på att båtbenet är brutet. Kickis kämparglöd och hur hon har kommit tillbaka stark som en oxe efter alternativ träning och med en vilja till OS är otroligt motiverande!
Den andra bilden talar om för oss hur frustrerade Cissi och jag var på världscup III då jag fick hoppa in i dubbeln istället för Kicki. Min frustration över en hittills rätt dålig säsong och Cissis sökande efter det där perfekta loppet. Cissi och jag hade väldigt kort om tid att ro ihop oss och nu i efterhand konstaterar vi att det inte var så lätt med de två skilda förutsättningarna vi hade. Jag som sagt frustration och vill bevisa! Cissi resultatsökande! Krock helt enkelt. Men wow vad lärorikt. Och häftig känsla att kunna vända denna frustration till motivation!

Idag är läget att vi är hemma mellan läger skulle man kunna säga. Vi åker snart iväg igen. I januari blir det Portugal. Perioden här hemma är det smart träning som gäller. För min del har jag denna vecka en hyffsat lugn träningsvecka, för att anpassa mig in i vardagen med jobb, mörker och allt vad det innebär. I slutet av nästa vecka och precis innan jul är det OBLA-tester igen  och 5000-meters-test. Motiverande? Jepp!

Behövs inga ord (Liv)

Vi har det rätt så bra helt enkelt här på stilla vatten i Racice, Tjeckien. Börjar bli så där bitit kallt på morgonpassen men efter en uppvärmningslängd är man igång.

Bilderna är tagna av Leif förbundskapten Pet(t)ersson.

Jag tycker också (Cec)

Jäklar vad jag tycker idag. Nu tycker jag om träning.

Jag har ju som bekant blivit så smått invigd i löparvärlden. Och då menar jag på ett mer vetenskapligt sätt än ”distans 2 timmar”, den delen har jag kunnat sedan 15 års ålder när min dåvarande tränare hittade på att onsdagar innebar långpass á 3 timmar.

Många av de löpare som jag är bekant med har ingen tränare. De bollar med varandra, känner efter och bestämmer själva. Beslut om vilka tävlingar man ska ställa upp på tar man dagen eller i bästa fall dagarna innan. Man känner hit och man känner dit.

Ok, utgångspunkt: man känner andra genom sig själv och sådär, det vet ni. Jag känner: hur orkar dom?! Jag skulle aldrig klara av att ha så mycket makt över mig själv. Att vila till exempel, det ABSOLUT svåraste man kan göra som elitidrottare. Rent utav skitsvårt. Mååånga som slutar sina elitkarriärer svarar ”jag skulle vilat mer”, på frågan om vad de skulle gjort annorlunda. Jag är just nu i slutskedet av min mini-säsongsvila och håller på att bli fullkomligt galen. Om jag inte hade en pöbel som sa NEJ varje gång mina ben skriker JO, hade jag varit totalförstörd i knän och rygg för x veckor sedan.

Om jag ska klara att gå in i träning 100 % fokuserad och dedikerad inför uppgiften, då behöver jag någon som säger till mig vad jag ska göra. Träning är jobbigt, tung, slitigt och grisigt cirka 95 % av tiden. Oerhört svårt att ta rätt beslut i sådana tillstånd, känner jag. Två eller tre gånger om året får man vara i pangform, och då jävlar är det värt det, alla gristimmar. Johan Flodin sa till mig och Emma på VM att ”Det är inte förståndigt att vinna VM-guld”.  Man behöver gå igenom sådant som kroppen och huvudet egentligen inte pallar och jag behöver någon som lurar mig igenom den där skiten.

Jag är medveten om att träningskulturen ser annorlunda ut när man jämför rodd och löpning. Vi ska slita och ta i, Ni ska flyga och flyta. Men ändå, det är ju kul att tycka

Skön känsla att komma tillbaka (Cec)

Jag har tjatat lite om den där höststämningen som jag ser fram emot. Rutiner, träning, umgänge…ni vet. Hittills har allt det där inte riktigt infunnit sig och jag har varit lite nere emellanåt. Ingen skola förrän v43 och inget annat att göra fram tills dess. Får inte träna på heltid ännu (pga både sjukdom och faktiskt säsongsvila) och inget jobb i skrivande stund.

Känns som botten typ är nådd nu i alla fall. Det blir inte bättre om man inte gör det bättre. En av de första fullständiga meningarna jag hörde imorse var ”Se till att hitta på något idag”…ja, det är fasen dags.

Har ni som läser börjat säsongen 2011/2012?

Missar SM (Cecilia)

Efter VM blev jag sjuk. Klassiker när alla spänningar släpper och man tillåter sig själv att slappna av… Det var ingen dunderförkylning, bara lite nästäppa och blev väldigt matt i kroppen. Den där mattheten ville dock inte släppa och för några dagar sedan bestämde jag mig för att inte ställa upp på SM som går nu på lördag. Fruktansvärt tråkigt.

När jag beklagade mig för min bödel Thomas över min o-chans att försvara SM-titeln igår, så fick humöret dock ett litet uppåttjack. ”Ja ja ja, SM-medaljer skiter jag i. Att inte tappa träningstid fram til OS-kvalet, det är det vi ska tänka på”.

Det är alltid så jäkla svårt att ta sånahär beslut, tävla eller inte tävla/träna.. Men när man ställer sig frågan ”vad ska det leda till?” och ser på det i ett större perspektiv (tackar min guru Karin för den), är svaret sällan svårt att få fram.

Nu börjar OS-säsongen 2011/2012. Någon mer än jag som får gåshud?

Ett för dåligt försök från mig (Liv)

Efter en hel del reflektion så är slutsatsen: nej det här duger inte. Ut på startlinjen imorgon och bara köööör Liv för f-n! Jag kan ju det här, gör bara så som jag gör på träningen varje dag. Swisch och klappat. Jepp det är min reflektion från igår och min intention för imorgon.

Nu ska jag låna en cykel här på hotellet och fånga Emma och Cecilia i sitt försök. Go adrenaline!