Min kroppstemperatur var apatiskt låg. Händer och fötter fanns inte, Vasaloppsspåren låg fantastiskt välpreparerade under mig men det gick inte att njuta av dem. 16 minus och jag hade teknikinstruktioner med kunder från gymet. Instruktionerna och inspirationen från mig till dem tröt och det blev mer och mer ”det ser bra ut” ”åk på” ”jag tar en extrasväng”. Det som fick mig att inombords hålla ångan uppe var att roddmaskinen ropade på mig från hotellet. Vilken känsla! Jag har aldrig längtat så till roddintervaller. Och vilket intervallpass det blev på eftermiddagen. Kände mig stark som en oxe och glad på roddmaskinen som en ko på grönbete. MER, MER, MER kunde knappt sluta mina 6-minutrare!!!
Lyckligtvis var det varmare de andra två skiddagarna och jag kunde verkligen njuta av en härlig träningshelg, gott sällskap, soliga och snabba spår, pigg kropp, bra pass i gymet, yoga/stretch på kvällarna!
(förra årets men kall bild…)
