1 % (Kicki)

På uthållighetsstyrketräningen, under min vila:
Hörru tjejer, jag har tänkt på en sak;
Vist måste vi ha blivit 1% bättre sedan förra året?!
Jag menar 1% är ju nästan ingenting, men om vi blivit 1% bättre måste vi ha blivit 1% snabbare osv…     Då är vi nere på 6.59 på 2000m.
Liv, Cecilia och Lida lyser upp, 1%, självklart har vi blivit minst 1% bättre. De ser glada och fundersamma ut, 4sek snabbare på 2000m…

Uthållighetspasset blev glatt och lätt, jag ryste till och med någon gång när jag tänkte på hur mycket skillnad 1% gör.

Det började egentligen som en skämtgrej mellan mig och Henrik (vår terapeut).
Mail mellan mig och Henrik:
Bla bla bla.
Henrik: Bla bla bla. Som sagt, jag ska vara den som ser till att ni inte är 99% utan 100% i era race…
Jag: bla bla men varje procent, bara om det är 1% skillnad (till det bättre), så kan det vara avgörande. Paus jag börjar fundera och räkna, tar fram räknaren till hjälp, (7×60+3)x0.01 osv, blir ju jätte mycket!
Jag fortsätter skriva; Om vi rodde på 7.03, 2011, och förbättrar oss 1%, så kan vi komma ner till 6.59, (4sek är ju asmycket, nu när jag läser igen, kan min matematik stämma & gör du oss 1% snabbare?!?!?).
Henrik: Tyckte jag tog i underkant när jag skrev 1% ;-) jäkla Ingenjörer att räkna…

En liten futtig procent…

Vad upp (Cec)

Vad håller jag på med? Veckan har gått skitfort I tell you. I måndags började vi måla om rummet jag bor i. Det var vilodag och vad ska man annars göra. Jag målade och målade, tillslut hade jag inte ätit på närmare 5h. Målarflow! 5h utan mat är en grov överträdelse, det kan alla som känner mig skriva under på. Efter 2h börjar normalt känningar. Efter 2.5h bör jag ha något att äta inom sikte. När jag överstiger 3h är jag inte talbar, i vart fall inte fina ord. 5h småpratandes med min målarkompanjon var en utomkroppslig upplevelse.

Igår startade det som kommer bli en tuffare träningsvecka. Sprang en sväng på morgonen i snömodd. Slirade som en annan känd rådjurskid, tappade sansen två gånger och var nära på att bryta ut i den kända cry of frustration. Jag kom run milen, på en anständig tid och rätt träningsbelastning. Allt gott tillslut.

På eftermiddagen var det uthållighetsstyrka. Då grät jag igen, cry of destruction. Jag hade grymma muskler (”Fräscha ben????? Det har jag inte haft på flera månader!!!”, hävdade Kicki i chock). Kändes som en gärning värre än rånmord att förstöra så pigga ben i 40rep x3set knäböj. ”Neeeeeej, snälla roddmaskiiiiiin”, skrek huvudet och kroppen unisont. Det enda som höll mig kvar i gymmet var min goda uppfostran.

Armhävningarna? Framgång: 30+30+33st (förra veckan 30+30+12st). Smsade denna brutala ökning på 29 % till Thomas. Efter 20min fick jag svaret ”L, 30+30+25. T, 30+30+35.” De är lika ofriska som jag. Nej, värre. De är värre

Iskall längtan till roddintervaller (Liv)

Min kroppstemperatur var apatiskt låg. Händer och fötter fanns inte, Vasaloppsspåren låg fantastiskt välpreparerade under mig men det gick inte att njuta av dem. 16 minus och jag hade teknikinstruktioner med kunder från gymet. Instruktionerna och inspirationen från mig till dem tröt och det blev mer och mer ”det ser bra ut” ”åk på” ”jag tar en extrasväng”. Det som fick mig att inombords hålla ångan uppe var att roddmaskinen ropade på mig från hotellet. Vilken känsla! Jag har aldrig längtat så till roddintervaller. Och vilket intervallpass det blev på eftermiddagen. Kände mig stark som en oxe och glad på roddmaskinen som en ko på grönbete. MER, MER, MER kunde knappt sluta mina 6-minutrare!!!

Lyckligtvis var det varmare de andra två skiddagarna och jag kunde verkligen njuta av en härlig träningshelg, gott sällskap, soliga och snabba spår, pigg kropp, bra pass i gymet, yoga/stretch på kvällarna!

(förra årets men kall bild…)

Inte rodd men väl Cirkelträning (Kicki)

Idag hade vi (jag & Cec) satsat på att gå ut på vattnet, vi hade lyckats övertala Karin Rådström och Berit Carow att hänga med ut i scullerfyra. Väl vaken såg jag att det var -6grader. Höll hoppet uppe, packade med roddkläder och begav mig till Spif. Väl i Spif låg det is =(.
Det blev Cirkelträning istället. Karin hade ångest, cirkelträning var inte det hon hade hoppats på, heller sitta med in en scullerfyra och ”liksom åka med och förstöra så lite som möjligt” (Karins egna ord).
Men cirkelträning blev det. Vi (rodd elit, motionär och junior samt Elit motionärer i Cykel), gjorde i ordning övningarna. Måsen/Svanen var en given övning tillsammans med 7 andra. Janne tog tiden 40´´/20´´, sen att det blir +/- några sekunder när Janne tar tid får man leva med trots att benen nästan ger vika i upphoppen. Ett härligt gäng och kul pass, där nog alla var lika glada när den sista övningen var över.

Önskar er en toppen lördag!

//Kicki

Ner i skiten (Cec)

Hade ett telefonsamtal med Thomas igår kväll, hur har dagen gått och hur känns kroppen brukar avhandlas några gånger i veckan. På den senare frågan svarade jag ”trött”. Har gått ganska hårt åt benen tidigare i veckan och igår pajade armarna efter uthållighetsstyrkan. Droppen var armhävningarna (OBS, det var sista övningen!)… Klarade 30st + 30st + 12st innan jag var nere på knäna de sista 18st, bokstavligt talat. Självömkan blev inte mindre av att Kicki gärna påminde mig om att Thomas fru är en jävel på armhävningar och gör 40st på raken. ”Kom igen, tänk på tvåbarnsmorsan L som gör 40 armhävningar lätt!!!”. Jävla skitövning.

Det blir en tung period nu helt enkelt. Tydligt förhållningssätt och mycket PMA är receptet på överlevnad. ”Det är bara göra det”, brukar vi säga. Det får räknas som förhållningssätt, he he. Sanningen är ju faktiskt att allt är planerat, uttänkt och ger bra effekt – bara vi gör det.

Är det något som känns oklart är det kanske armhävningarna, hur många borde man göra för att slippa skämmas???????????

Hemma (Cec)

HEJ!

Jag är understimulerad! Inte haft något inplanerat på hela dagen!!! Gått promenad i skogen, pratat i telefon, ritat och druckit te. Skulle kunna springa en marathon NU.

I huvudet har jag i alla fall marathon-energi. Kroppen är nog lite trött. Nog. Lite. Lägret var lite märkligt ur fys-synpunkt om jag ska reflektera lite, såhär offentligt. Var väldigt sliten i början pga magsjukan och allt det där. Sen var det ok, i tredje fjärdedelen blev jag SLITEN och i fjärde fjärdedelen var jag helt ok igen. Kände att jag vaknade till efter ett återhämtningspass näst sista dagen, 1h på roddmaskin pga dimma. På eftermiddagen köttade vi 6min (3min) x5, maxintervaller, och jag fick en kick som fortfarande håller i. Satt bakom Kicki i dubbeln och kände mig urstark! Kicki bara skadade på huvudet när jag försökte sätta ord på mitt rowing-high, he he.

Well well. Imorse när jag vaknade blev jag kommenderad att stanna kvar i sängen i 10min. Jag blev lite sur. Kände inte alls för att ligga där och dra när klockan redan var 8.30… ”Jag måste tvätta”, försökte jag. ”JAjajaja, bara 10min”. Se här vad som dök upp!

TÅRTA! Second birthday! Heja min snällare hälft!

Sista intervallerna (Liv)

I morse vaknade vi till tät dimma. Under frukosten beslöt vi oss för att ändra om i schemat och ta distansrodden på roddmaskin och intervaller på vattnet på eftermiddagen när dimman lättat. Ganska skönt tyckte jag mentalt att bryta av med en timmes distans på maskin, utan tankar. Om 1,5 timmar är det dags för 5st 6 minutrare. Inga krafter att spara på nu. Imorgon åker vi hem. Som alltid på läger hamnar man i en lägerbubbla och blir sådär förvånad över att tillvaron har ett slut och lägret är till ända…som tur är kommer vi snart tillbaka hit till fina Avis.

Fotograf: Leif Petersson

Jan vs Kicki i fyra akter (Cec)

Storyn.

Leif Pettersson och Kenth Nord på Roddförbundet har skapat en sida på Facebook – Svenska Roddförbundet. Snackisen under lägret har således varit Jannes vara eller icke vara, på Facebook.

1.

Kicki: Jag fattar ärligt talat inte varför du ska vara på Facebook, Janne…
Jan: Men Leif säger att Svenska Roddförbundet är på Facebook, så så så..!
Kicki: Leif säger och Leif säger! Om Leif säger hoppa så gör du det eller???
Jan: Vafan om Leif säger hoppa…det kan jag inte längre

2.

Cec: Nu är jag vän med dig på Facebook Janne!
Jan: Jag såg det, så ska jag lyckas hantera det där.
Kicki: Fan Janne, jag fattar fortfarande inte vad du ska där och göra….
Leif: Kicki, vad är det du inte gillar? Jag vill bara inflika att jag inte har hetsat Janne på något sätt här, jag har bara berättat om SR’s Facebooksida
Kicki: Janne sitter redan tillräckligt mycket vid datorn. För honom tar allt lite längre tid vid den där burken och jag tror att Facebook kommer bli ytterligare ett stressmoment för honom. Jag tänker inte bli vän med dig Janne

Leif: Jag förstår vad du menar. Jag måste dock tillägga att Janne är duktig på att säga ifrån vad gäller de saker med datorn (ex lägga in all jaaazzz på iTunes, reds anm) som han bedömmer är för krångliga.
Kicki: Jag tänker inte bli vän med Janne.

Jan: (flinar)

3.

Kicki: (till Janne) Jag fick din vänförfrågan men jag tänker inte acceptera.
Leif: (fnissar)
Jan: Jaså du. Jag ska skaffa mig allt. Facebook, blogg, Twitter….
Kicki: …Gör du..
Jan: (avbryter) ..OCH DUBBELTWITTER!

4.

Leif: När går ni på vattnet idag?
Kicki: Hur blir vi meddelade? Facebook, mail, Twitter eller Skype?
Jan: Nååå, via dubbelTwitter! Kl 9.30. Förresten, jag har laddat ner en ny app och har blivit taggaaad och…

(Vi reser oss från frukostbordet och går iväg, småskrattandes)

Jan: …vafan är det här ”taggad”, Leffe?

Janne var i sitt esse idag (Cec)

Växelträningsserie a la Janne 2012: 3-3-4-4-3-3-4min (vila 6min) x2, takt 25-21. Den första intervallen slogs vi mot en evigt malande och psykande motvind, den andra seglade vi med ömma händer i medvinden. Hur vi mådde efteråt? Det orkade vi nog inte ens tänka på.

Janne hälsar till alla Er där ute, han är lite trött men verkar vara glad de stunderna han får sitta i motorbåten och vi ror som idag. Inga konstigheter.


Talande bild.


Konversation med Janne, uncut
Jag: Vill du hälsa något till publiken genom bloggen?
Janne: Vadddååå?
Jag: Jag lägger upp en bild på dig från idag, vill du hälsa något?
Janne: Hälsa att jaaag inte vet vad det handlar om!
Jag: Såhär har jag skrivit (upprepar det jag skrev ovan)
Janne: JJJÀ! Exactamente! God natt!

Bland korkekar och apelsinträd (Liv)

6e roddpasset här i Avis väntar runt hörnet. Kicki i singel och Cissi/jag i dubbel. Idag 5-3-2 i ökande takt, en variant av 10-minutrare x 4. I em hoppar Kicki/jag in i dubbeln. Vi kör alltså alternerat ett par-tre pass i tre kombinationer. Coach Janne och Lida i följebåten som också styr oss rätt i denna slingriga never-ending- långa flod. Förbundskapten Leif som tar bilder  uppifrån broar för att ha koll på att våra vinklar är optimala.

Mellan passen solar vi på terassen, sover lite och plockar apelsiner!