TEAM SVEA ROR MOT OS 2012

Idag hände det! Cecilia stod på pallen här i Luzern och sken ikapp med solen. Bronset blev hennes och det behövs inga fler ord just nu än ett stort grattis till en mycket mycket välförtjänt och snygg prestation! Jag som var på plats får också tacka för anledningen till ett glas champagne och en skål med earth-old-men…

Cissi stod för vinsten av glassen. Jäklar vilket bra lopp hon körde idag i uppsamlingen! Jag fick rysningar och blev super glad trots att jag själv gjorde ett rätt trist och meningslöst lopp. Jag gläds dock åt mitt lopp jag gjorde imorse i försöket. Det kändes mycket bättre och tänkte imorgon gå ut och känna den där känslan igen plus några sekunder snabbare. Apropå snabbt så var det snabba förhållanden idag. Världsrekord sattes flera gånger om på banan. Varmt och medvind. Cissi (jag gissar att de flesta vet om hennes grymma tatueringar) har ju ett stort råsegelskepp på armen. De var bara för henne att brassa seglerna för slör… Hennes belöning för ett snabbt lopp och A-final? En stor chokladstrutglass såklart!

Så: kl 14.42 imorgon väger jag in för B-finalen som går kl 16.42. Cissi väger in 15.10 och kör sin A-final kl 17.10. Hade vart snyggt med en medalj. Och hon har alla chanser till det. Själv ska jag gå för adrenalin och tok-fart.

Kl17.47, tog OS 2012 drömmen slut.
Vi känner oss deppiga och helt tomma. Allt vi gjort de senaste månaderna har varit med tanke på denna dag och nu är det slut.

Loppet då?
Emmas kommentar ”vad var det som hände?”.
Ja, vad F var det som hände?
Jag tror vi rodde vårt sämsta lopp sen vi börjat ro tillsammans, detta i ett lopp om OS platser.
Vi var inte helt off från början och vi jobbade bra med Italien, som låg på bana 5, de andra båtarna såg vi inte. När Italien gick, gick inte vi. Vi försökte men krämen fanns inte riktigt. Vi kom hjälplöst efter och var ensamma. Ni som rott på Rotsie och rott bana 6, vet nog kanske vad jag menar. Man är helt själv, hör inte publiken och ser inte motståndarna (ja iaf inte om man börjat halka efter). Tyskland stack med en gång och ledde antagligen hela vägen, Holland var nog inte helt på det klara mtp att Italien nästan kom ikapp. Polen och Vitryssland hade en intern kamp ca 200m till höger om oss i bana 1 och 2. Vi kom efter och hade tillslut svall från motståndarna. Vi rodde vårt sämsta lopp när det gällde som mes.

Vårt mål OS 2012, försvann idag…

Tack till alla som hejat på oss! Det har varit kul att ni följt oss på denna resa, som tog slut för fort…

Gårdagens lopp var ett av de bästa vi gjort, förutom mina stumma ben mot slutet…
Jag har nog aldrig blivit så trött, kunde knappt ta mig fram på slejden sista 150m, men vi lyckades hålla undan. Jag hann tänka tanken att jag skulle åka ur min OS dröm mot Österrike, det hade varit en mardröm att få stryk av Sara Karlsson, (Sara bytte nationalitet 2011, med förhoppningar om att kvala till OS för Österrike, hon har sedan länge bott i Österrike men ändå rott för Sverige och innan det bott och tävlat i Sverige). Som tur är lever drömmen om OS kvar =).

Loppet då?
Loppet kändes bra, vi var som Cecilia skrev i ledning, men vi var jagade av 3 båtar som ville ha den 2:a platsen till final. Vi körde för fullt hela vägen, men Österrike, Polen och Ryssland kämpade och hade mer att ge de sista 300m.
Vi har en otroligt bra ”Race plan”, och bra stöttning på land. Hejarklacken börjar med Lida vid 750m rodda, Janne och Leif tar över vid 1000m rodda, vid 650m är det Anders som hjälper oss att köra vår finish tillsammans med Henrik och Cecilia som skriker de sista 300m, någonstans under banan har vi också Emmas mamma Jeanette samt Stefan. Vi håller fast vid planen och klacken i dagens Final.

Emmas kommentar var ”fan vad fort det går, skall vi orka detta hela vägen?”
Den tanken slog mig aldrig under loppet men nu i efterhand förstår jag varför mina ben var helt slut…

Rodden idag på morgonen kändes bra, det var gott med behandling igår liksom nattens återhämtning tycks ha gjort sitt.

Nu är det ett lopp kvar, det är nu vi skall ta fram allt vi har kvar och köra om OS platserna.

Emmas kommentar, varför skall man alltid ha stolpe ut? Uppsamling, jag har alltid rott den förbaskade uppsamlingen…
Uppsamling kl 18.17 imorgon alltså.

Min känsla från dagens lopp är att vi kan mera, vi var för spända och rodden blev därefter. Viljan var kanske för stark mot det avslappnande och starka.
I morgon gäller det att hitta tillbaka till STORA, STARKA, AVSLAPPNADE och TILLSAMMANS Emma & Kicki.

Loppet då?
Leif (FK) sa, trots tiden 7.06, att det var det snabbaste vi rott tillsammans. Vindarna var ojämna så att jämföra med det 1:a försöksloppet går inte, säger de…
Janne, har vi konstaterat nu så här timmarna efter har inte sagt mycket alls (bra eller dåligt?).
JAG: Vi hade en bra start, hamnade trots detta efter Holland, men lite före de andra i fältet. Vi jobbade på men det kändes som om vi låg en bra bit efter Holland, vilket vi egentligen inte skall bry oss om, speciellt inte när vi inte var så långt efter… Enligt Janne så tappade vi för mycket 3:e 500m, vi hade för låg takt jmf med de andra (Janne har tyvärr rätt, kollade taktklockan och den visar för låga siffror). Vår inrodd stämde bra, förutom att bena var fyllda med mjölksyra och stora som stockar. Vi var 2a i mål…

Avrodden idag, foto Henrik Tunér.

Taktiken för morgondagens lopp är något justerad, inget jag kan avslöja mer om här, då jag inte vet vilka Bloggar våra motståndarna läser .

Behandling av trötta ben, Janne står nöjt och tittar på, jag vet inte om det är för att det gör så ont i mina ben, eller om det är för att det är Han som fixat att vi fått använda Amerikanarnas bänk.

Vi får hoppas att detta var första och sista stolpe ut på under denna
tävlingen…